Uppförsbacke, nerförsbacke..

Nu sitter jag på mitt rum och är helt utmattad efter dagens strapatser. Efter nästan en mils vandrande upp och ner, mest upp, var vi alla lagom trötta och genomsvettiga. Vi vandrade nämligen Cable Bay Walkway idag, en slingrig väg upp bland kullarna på Nya Zeeland. Vi hängde lite med våra vänner fåren på vägen och avslutade med ett dopp i det blå. Kallt men uppfriskande, och det mest välförtjänta doppet någonsin! Kolla bilden jag tog på åskgudinnan Sofia, tyckte den blev cool med alla molnen som tornar upp sig.

Ibland undrar man vem som uppfann uppförsbacken och varför de alltid verkar vara fler än nerförsbackarna..?! För att citera en vis kanin: Uppförsbacke, nerförsbacke... Det är ju samma backe ju!

En vanlig ovanlig måndag

Igår hade vi ledig dag från skolan eftersom det var Nelson Anniversary Day. Dagen spenderades mestadels i horisontal ställning läsandes den fantastiska boken Damage Done som handlar om en kille som försökt smuggla 8,5 kg heroin ut ur Thailand. Man kan ju räkna ut hur det gick. Boken handlade om tolv år i Bang Kwang, Bangkok Hilton. På eftermiddagen hade vi picknick i parken och spelade ytterligare ett spel brännboll.

När kvällen kom hade Anna och jag bytt om till myskläder och töntade runt i min lägenhet. Då bestämde vi oss för att göra något av våra liv. Vi bytte om och skulle gå ut och spela biljard men eftersom det var röd dag var inte många ställen öppna. Vi hittade tillslut en öppen bar som hade biljardbord. Där försökte jag beställa ungefär vad som helst utom öl och när han tillslut svarat nej på tre drycker sa jag bara "something girly". Det slutade med varsin Schnizzle, varsin Candy och varsin Hot Pants on Fire för mig och Anna.

Vi hittade alltså till en tom bar med 4 personer som spelade biljard. Efter som de bara hade ett biljardbord frågade vi om vi fick vara med och det fick vi. Det fantastiska som hände var att både jag och Anna spelade det sämsta spelet i världshistorien. Vi satte inte en enda biljardboll. Spelet efter, som vi spelade själva, var dock det bästa vi någonsin spelat.

Långhelg

Denna helgen har det varit långhelg eftersom det idag är Nelson Anniversary Day. Detta har firats med att i lördags tog 22 från klassen och åkte ut med en stor segelkatamaran. Vi seglade lite innanför en lång sandpir och åkte runt i hamnen och tittade på båtar. Sedan la vi oss innanför en liten ö för att få lä och spenderade dagen där med att sola, bada, grilla, paddla kajak och ha det gött. Det var alldeles för blåsigt och för mycket sjögång för att segla någon längre tur tyvärr men vi gick iallafall ut i en halvtimme. Många av oss satt i fram när  båten hoppade och gungade fram. Det skvätte hur mycket vatten som helst och om man hade något som var torrt överhuvudtaget så hade man inte varit ute. Det var en rolig tur men man förstår varför vi inte kunde segla längre. 

Igår kväll gick vi och såg The girl with the dragon tattoo och den var bra. Lite skumt var att de svenska reportrarna i början pratade engelska med extrem svensk brytning. Det gjorde så att svenskar verkar lite smått bakom flötet så jag förstod inte poängen med att de skulle prata så dåligt. Idag är det fint väder men jag ska spendera dagen inne iallafall för jag måste söka lite LiA-platser så jag har någonstans att vara i sommar.

Beware of the tide

Igår hoppade vi in i vår lilla buss och åkte ungefär en timme ut mot ingenstans för att åka till en väldigt helig plats för maorierna. Som ni kanske förstått vid det här laget läser vi mycket om deras kultur och denna dag handlade det om att visa vikten av deras heliga platser. Vi åkte till en källa som kommer upp ur marken från flera hundra meter ner i jorden och sedan rinner ut och bildar en flod. I början av floden längst upp var deras heliga plats dit mammor tar sina barn för att välsigna dem när de är små, också för att få dem att få kontakt med the great mother, alltså moder jord. Vi blev också välsignade där av vår lärare och när vi blev det fick vi kontakt med moder jord som i sin tur skulle ta kontakt med våra mödrar och låta dem veta att vi har det bra och är okej. Så mamma, kände du att jag var okej igår?

Efter det åkte vi för att slappa resten av eftermiddagen vid en cool strand där tidvattnet samlas i en "pool" när det är högt, och sedan rinner vattnet ut mot havet och bildar som en å när tidvattnet åker ut igen. Där var det sjukt kul att åka med i strömmen så det gjorde vi ett par gånger. Den blev dock väldigt kall när den åkte ut vid det djupa vattnet. Det stod skyltar om att man skulle akta sig för tidvattnet, men det gjorde vi inte.Ingen annan heller.

Sista bilden är på Liza och Veronica när de gör Hongi, maorihälsning. Det gör vi varje gång vi har vår maorikulturkurs för det är så de hälsar. Jobbigt om man är svettig i pannan...

Marknadsföringsbusiness is serious business

Just nu sitter jag ute i mörkret vid det trådlösa internet för mitt internet i lägenheten steg från 13 dollar på 2 veckor till 40 dollar på en vecka, inget vet egentligen vad som hände men min teori är att vi blir lurade skiten ur oss. Därför strejkar jag från dyrt internet och sitter ute och blir uppäten av sandflugor istället. Trevligt med lite frisk luft! En annan anledning till att jag sitter här ute är att hon som driver lägenheterna blockar mig från internet hela tiden för hon påstår att jag har virus, vilket det visade sig att jag inte hade efter en virusscan jag gjorde igår...

Idag hade vi en föreläsare från Nelson Tasman Tourism på skolan som pratade om hur de marknadsför Nelson/Tasman-regionen både internationellt och nationellt. Det var även lite statistik om turism på NZ följt av en diskussion om varför skillnaderna mellan antalet turister som kommer till Sverige och antalet som kommer till NZ är så stora.

På eftermiddagen åkte vi ut till en typ av naturreservat där de jobbar med att återställa djurlivet till vad det var innan människorna tog med sig råttor och andra trevliga djur till ön. Vi fick en rundvandring i området och lärde oss om en himla massa olika plantor och bär men också hur man kan kombinera naturreserverande och turism.

Jag tog två bilder under dagen och ingen var särskilt spännande så det blir bilder i nästa inlägg istället.

Härom dagen var vi på ett flygmuseum och då passade vi på att kasta oss ut ur ett flygplan..

Mitt rum

Nu har jag bott i Nelson i två veckor på dagen. Tänkte därför att det kunde vara dags att visa upp hur min enkla boning ser ut. Vi har två rum, Carro och Emelie delar det ena och jag har det andra som jag ska dela med Alexander när han kommer. Vi har ett minikök och kombinerat vardagsrum, och mycket trevliga grannar i huset (Anna, Kålle, Micaela, Sofia, Madde). Vi lever lite som i ett vänner-avsnitt att vi springer runt bland varandras lägenheter. Här är lite bilder på mitt rum iallafall.

Chilldill

Idag har dagen spenderats lugnt, började med att gå en liten sväng på marknaden där jag inhandlade ett par solglajsor eftersom jag råkade ha sönder dem när jag skulle böja dem rätt. Solade lite under dagen och mötte sedan upp större delen av klassen för en svindlande brännbollsmatch i parken. Vi kan säga att resultatet var av varierande art, men den sista matchen vann vi grovt! Jag skulle även demonstrera hur grym jag är på att hjula på en hand, kolla bilden här nere! Jag ser lite blek ut, men tro det eller ej så har jag lite hudfärg. Nu vankas det utgång för första gången i Nelson för min del och i morgon förmiddag blir det vintage-marknad.

Ghost busters!

Vi har för övrigt världens coolaste dammsugare!

Flyter med

Vi stannade på vägen dit vid en flod för att bada lite, och då bestämde jag, Carro och Simon oss för att åka med strömmen nedåt en bit. Vår lärare tipsade om att man kunde flyta med ner till en bro och sedan gå upp där och hamna precis där vår buss stod så det gjorde vi. Det var lite obehagligt vid vissa ställen. Det blev grunt och mycket starkare så man hade inte så mycket att säga till om men om man slappnade av och gled med så gick det bra. Vattnet var så kallt att det var svårt att andas i början men man vande sig och det var verkligen värt att pinas lite. Det var så härligt och vattnet var så klart!

Finsmakning

Igår åkte vi på en utflykt till Marlborough (hur man nu stavar den) som är Nya Zeelands största vinregion. De producerar 1% av världens allt vin och det är fällt överallt med långa rader av vinrankor. Anledningen till att man odlar så mycket vindruvor och producerar vin där är att det är så många soltimmar och sällan nederbörd, och torrt väder är snällt mot de stackars små druvorna. Vi fick åka till den största producenten (Brancott, tidigare Montana) och fick där en rundvandring runt hela gården och fick se hur de gjorde vin. Vi fick även provsmaka deras "Premium wines" (låter fint, så jag tror det var dyrt!) och lärde oss varför man snurrar på glaset och andra roliga saker. Det gör man för övrigt för att då rör man till vinet och då luktar det mer så man kan urskilja dofterna.

På rundvandringen fick vi se hur de lagrar vissa vin på ekfat och vissa i ståltankar. Den största ståltanken rymde över 500 000 liter, en sån vore inte fel att ha på ett bröllop.

Matlagning

Nu var det ett tag sedan jag la upp bilder eller skrev något vettigt på grund av internetkrångel, så nu tänkte jag göra flera inlägg så ni kan se vad jag har pysslat med på sistone. Först tänkte jag lägga upp lite bilder från maoribyn och sen lite bilder från vad vi gjort idag och igår.

Första bilden är på ingången till byn och i bakgrunden skymtar man det stora huset vi sov i, Whare Nui. Resten av bilderna är från när vi lagade maten i 5 timmar, Hangi. Då grävde vi en grop, tände en fet eld, la i järnbitar som blev glödheta, tog bort askan och stoppade ner en korg med mat. Sedan täckte vi över maten och la en stor hög med jord över för att röken inte skulle åka ut. Ser nästan ut som vi gjort något lömskt om man bara tittar på fjärde bilden.

Första utflykten avklarad

Igår började dagen i klassrummet med ett par timmars introducering av Maorikulturen här på Nya Zeeland. Vi fick lära oss om deras kultur, seder och vad man fick och inte fick göra i deras by; Marae. Anledningen till detta var att vi på eftermiddagen skulle åka och besöka och övernatta i Nelsonregionens marae. Vi fick lära oss att man inte har saker man haft på huvudet där man har mat (ex lägg aldrig hatten på bordet). Man får heller inte ha rumpan där man har mat (alltså sätt dig aldrig på bordet). Man fick heller inte sätta sig på någons kudde för man blandar inte rumpa och huvud helt enkelt! Vi fick höra en massa spännande historier om deras förfäder och det var riktigt intressant. Vi fick även sova över i deras whare nui (stora huset) där alla sov på madrasser på golvet. 

En av huvudaktiviteterna under dagen var att tillaga vår middag, som var ett traditionellt maorimål, en sk Hangi. Vi började med att gräva ett hål i marken som vi sedan tände en stor eld i. I elden låg det järnbitar som skulle värmas upp så de blev illröda och sedan skulle vi lägga ner all mat i korgar i gropen och täcka över med säckar och jord. Efter 2,5 timmar i jorden var maten färdig. Hela proceduren tog ca 5 timmar, kanske effektivt om man är väldigt många men inte för 25 personer som vi var. Dock väldigt roligt att prova att göra något av deras traditionella saker.

Jag ska försöka lägga upp lite bilder från dagen när jag stulit några från mina klasskompisar eftersom jag var dålig på att ta kort.

Imorgon ska vi åka runt i regionen och titta på olika maori-sites och lära oss mer om hela kulturen. Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann, mest för att mormor tyckte den var rolig men också för att Liza råkade ha den med sig som reslektyr. 

Ajaj

Idag inleddes skoldagen med lite lektion om hur det gick till när européerna bosatte sig på Nya Zeeland, följt utav en vandring upp till Centre of New Zeeland som är uppe på ett litet berg här i Nelson. Jag var dum nog att gå med på den vandringen, så på eftermiddagen när det var en enklare rundvandring runt i stan där vi skulle bli visade olika byggnader och lära oss om deras historia fick jag ligga i min säng och tycka synd om mig själv. På eftermiddagen tog jag mig med hjälp av Anna till sjukhuset och fick betala 110 dollar för ett besök. Det visade sig att jag har en inflammation i den senan som gör att man kan gå nerför. Jag fick en liten stödstrumpa och ett recept på voltaren och det hela gick på 7 minuter. Hade jag varit hemma hade jag bara köpt voltaren och hoppats på det bästa, utan läkarbesök, men här kände jag att jag inte ville slösa bort nån tid på att eventuellt behandla fel. Det tråkiga är att det brukar ta flera veckor inner.an sånt går över, men det är bara att bita ihop och vila foten så mycket som möjligt.

Kvällen spenderades med att hänga lite hos tjejerna som bor på våningen under och avslutades med en runda uno i vår lägenhet. Imorgon blir det att åka till en maorifamilj och lära oss om deras kultur, så det ska bli roligt och intressant. Ingen vandring iallafall!

Första skoldagen

Nu sitter jag på mitt rum i Nelson och ska snart spela lite kort med mina roomies. Idag hade vi första skoldagen och fick mest sitta och ta in en massa information. Schema delades ut och det komemr bli grymt, terminen inleds imorgon med vandring (som jag kanske inte kan vara med på pga att det är något fel med min fot) och fortsätter på onsdag med övernattning hemma i ett maorihus. Vi kommer få prova på forsränning och utforska nationalparkerna på sydön och även se hur de jobbar med mat- och vinturism (genom att smaka på det). Vi har även fått två olika uppgifter vi ska jobba med under hela terminen och sen redovisa sista veckan. Efter skolan gick jag på stan och köpte ett trevligt linne på rean och handlade lite mat. Sen gick jag och Emelie och satte oss på en uteservering med Liza, Carro och Malin. 

Nu tittade jag just ut genom fönstret och det är väldigt fin utsikt här när solen går ner. 

Billigt turistande

Efter ett par dagar i ett betydligt dyrare land än Thailand var det dags att börja hållla lite i pengarna. Därför gick jag, Kålle och Anna in på närmaste turistbyrå och sa att vi inte hade några pengar och undrade om de hade några tips på vad vi kunde göra. Resultatet blev diverse museumbesök, vandring runt i Auckland och besök på någon slags trädgårdsväxthusgrejsimojs. På museerna var vissa konstverk konstigare än andra, bland annat fanns det ett spegelrum som luktade svett som man kunde gå in i. Vi lyssnade även på en säckpipespelande gatumusiker och gick vilse i en park nära Auckland museum. Vi spelade frisbee och åt glass i en annan park som vi inte gick vilse i. Det visade sig att man kunde ha roligt billigt också. När vi traskade runt i hamnen tittade vi på diverse segelbåtar som lär ha kostat hur många miljoner som helst, man blir ganska nyfiken på hur mycket de är värda och hur mycket pengar någon som har en sån båt har...

Första dagen i mitt nya hemland

Nu är jag framme på Nya Zeeland och ligger i sängen på ACB, Auckland City Backpackers. Under dagen har jag 1. Vandrat runt i en jättefin park, 2. Åkt upp i skytower, 3. Hängt med Gollum  och 4. Blivit attackerad av Nazgüler. (Knappen på mitt linne åkte för övrigt upp, jag går inte runt och ser sådär oanständig ut i vanliga fall!)

Det längsta dygnet på året

Det senaste dygnet har varit ungefär 100 timmar långt. Det började med en hyfsat tidig morgon. Vid halv  7 ringde klockan första gången och halv 8 satt vi på flaket av taxin. Våra väskor låg på taket och halvvägs till färjan stannade vi och plockade in dem under tak eftersom det regnade. Ett mycket onödigt tilltag skulle det visa sig...

Halv 9 skulle färjan gå så när kön till incheckningen ringlade sig lång klockan 8 började jag bli nervös att inte hinna fram till kassan innan halv. Jag ställde mig i kön medan Liza köpte frukost åt mig och de andra vaktade väskorna. Det kändes som att jag stod där i en evighet och när jag äntligen köat klart sa jag att det där var nog den längsta kön jag någonsin stått i. Det jag inte visste då var att färjan skulle komma att bli 9 timmar försenad.

Vi gick ut mot piren för att få en bra plats på färjan. Efter att ha stått där i regnet i ca en halvtimme eller så så kommer det en tjej på moped och meddelar att det är ett hål i båten som måste lagas innan vi kan åka och att vi lika gärna kan gå tillbaka till terminalen och vänta. Vi överväger en stund om det är värt att gå de hela 150 metrarna och kom fram till att det var det.

Vi tog oss en plats på golvet och eftersom vi just tagit våra åksjuketabletter började alla bli dåsiga. Vi låg och sov på våra väskor i omgångar när vi fick veta att det kanske skulle dröja 2 timmar tills färjan kom. Vi suckade djupt och konstaterade att vi inte skulle vara framme i Bangkok förrän klockan 2 i natt, bäst att ringa hotellet och varna. Så jag ringde och sa att vi skulle komma vid ett-två tiden på natten.

Timmarna gick och ny tid för avgång blev två. Sen blev den tre. Och sedan fyra. Och slutligen fem. När båtarna kom trodde vi att vi som varit där sen 8 på morgonen skulle få gå på först, men icke. Det var djungelns lag. Liza lyckades krångla sig in på en båt när de plötsligt säger att det är fullt och båten åker iväg. Glatt ovetande om att vi står kvar på piren tar Liza 4 platser i båten. När vi inte kommer springer hon upp på däck och ser oss stå där på piren. Då har jag just fått veta att den båten hon sitter på inte ska gå till Bangkok utan till Surrathani och jag fick panik. Jag ropade åt henne att det var fel båt, men till sist visade det sig att även den skulle ta henne till Bangkok så småning om. Personalen på Lomprayah Speed Catamaran visste ingenting om någonting och informerade oss inte om något. Vi andra stod kvar i ösregnet och väntade på nästa båt som kom typ en halvtimme senare.

Blöta och genomfrusna började vi den 12 timmar långa resan tillbaka till Bangkok. Klockan halv 7 i morse var jag framme på vårt hotell och väntade på Liza som kom en halvtimme senare.

Årets första dag.

Såhär spenderade jag större delen av dagen. Det ösregnar utanför men det ser man inte riktigt på bilden. Dagen avslutades med ett regnigt dopp i poolen med Malin och en trevlig middag som tog en evighet att få.

Då var det nytt år igen!

Nu är det äntligen 2012, året jag ska åka till Nya Zeeland. I övermorgon lyfter planet och åker de resterande 10 timmarna till det slutgiltiga målet. Året som gått har varit ett av de jobbigaste men också roligaste åren på länge. Min mormor tillika bästa vän låg sjuk hela året och många kvällar spenderades vid hennes sida. Vi har pratat, skrattat och gråtit och berättat historier för varandra. Under sommaren fick hon några kvicka dagar och åkte ut till Läckö Slott där jag gjorde min praktik och såg sin sista operaföreställning där, som hon alltid älskade. Hösten kom och mormor försvann. Jag och mamma var vid hennes sida när det hände och det är jag glad för även om det var det läskigaste och sorgligaste ögonblicket i mitt liv.

Jag har tagit upp kontakten med gamla klasskamrater och träffat dem mer och även fördjupat nya kontakter. Jag har lärt känna flera av mina klasskamrater bättre och ni ska veta att ni är awesome! Det är helt sjukt att vi åker till andra sidan jorden tillsammans, så långt bort från Sverige man kan komma, för att uppleva nya äventyr. Som grädde på moset kommer Alexander tätt efter. Vi får se om Nelson kan bjuda på äventyr som matchar Lidköpingsäventyren...

Det som är lite synd med min resa är att jag missade julen och det traditionsenliga julbadet med pappa. Som tur är hoppade Sofia in och räddade situationen och blev pappas nya badkamrat! Anton och mamma stod enligt ryktet fortfarande på land och agerade fotografer... På kvällen hade vi lite julklappsöppning i Skype och det var nog höjdpunkten på dagen, tätt följd av Sunes Jul-tittande med Liza.

Nyårsafton var väldigt konstig att fira utan Alexander. För första gången på typ 5 år fick jag stå utan puss på tolvslaget, något jag helst inte gör om.

2012 blir ett år att minnas, det känner jag på mig. Årets första dag spenderades i hängmattan på verandan med en bok i regnet. Jag hade tak. Det var bra. Så GOTT NYTT ÅR på er!