Road trip

Nu har vi vart iväg i snart en vecka på vår road trip runt nordön. Vi har hunnit med att sova över hos ett äkta kiwipar, tälta bredvid en kyrkogård, paddla kajak i ett vattenfall, surfa och simma med delfiner. Imorgon hämtar vi Alexander i Auckland och det ska bli ytterst intressant och se om vi får plats i bilen. Annars får vi slänga något, eller någon...

Waka ama trip

Just nu sitter jag helt utmattad i mitt rum i Nelson. För ett par timmar sedan kom vi hem från en tre dagars paddlingtur i Abel Tasman National park. Vi började i onsdags morse och paddlade i X antal timmar ut i det turkosa vattnet. På vägen stannade vi och badade och åt lunch. Turen bjöd på strålande sol och vattenkrig när team awesome susade fram genom vattnet.

När vi kom fram väntade vi på andra halvan av klassen som vandrade dit genom parken istället. Resten av dagarna spenderades med paddling vid en sälkoloni, lysmasksgrottor, krigsdans maori style, morgonjoggning klockan 7 och mycket mer. Idag började vi dagen tidigt och bytte så att vi som paddlade in i parken vandrade ut och tvärtom. Av någon anledning valde vår grupp att gå i någon slags power walk-stil så jag kände ett flertal gånger att jag ville slå den som gick längst fram. Hårt. Det var en mysig stig men man hann inte riktigt se så mycket av utsikten som jag hade hoppats... Riktigt härliga dagar med mycket fysisk aktivitet så ikväll ska vi hos residens Ekblad-Moqvist-Hellström inte göra något viktigt över huvud taget. På söndag bär det av på nya äventyr, denna gången på vår egen hand. Det vankas två veckors semester på nordön med vandring bland vulkantoppar, delfinsimning och bad i varma källor.

Kläder av bärbar art

I tisdags var vi på WOW-museumet här i Nelson (World Of Wearable art). Hela museumet var fyllt med konstverk som gick att ha på sig, en del fulare än de andra. En del av konstverken var riktigt fina och det hade varit nice att ha dem på sig på en maskerad. Man fick tyvärr inte ta kort men det är bara att googla så får man en ganska bra idé om vad det är.

Inne i samma byggnad fanns även en utställning med bilar som en lokal miljardär samlat på sig. Det är han som har bekostat hela byggnaden och hyr ut den ena delen till WOW och ställer ut sina privata bilar i andra delen. Det fanns allt möjligt och eftersom jag inte kan ett skit om bilar så är det svårt att beskriva alla som fanns men det fanns jaguarer, gamla amerikanare och massa såna där höga gamla bilar som jag inte vet vad de heter. 120 bilar hade han samlat på sig men för tillfället ställer han bara ut ca 30-40. Bland alla fina bilar fanns det även ett exemplar av en rostig gammal goding.

Burn, baby, burn!

Idag har jag bränt mig på axlarna. Jag märkte det inte förrän min kära roomie kommenterade det. Nu inväntar jag skräckslaget att det ska börja svida också. Det är faktiskt första gången jag har bränt mig här på NZ, trots den extremt starka solen. Jag har varit så rädd för den att jag har smörjt in mig med 50+ varje dag men idag tänkte jag att det var molnigt så jag behövde inte smörja in mig när jag gick till matfestivalen. Men sen blev det sol.

Idag är det Waitangi Day (nationaldagen) så vi har varit lediga idag. Det firades med matfestival som jag blev lite besviken på. Jag vet inte riktigt vad det var som var fel, utom att den maten som just jag råkade köpa inte var så god. Trevlig dag var det iallafall och vi planerade lite vad vi ska göra under vår 2-veckorsledighet. Det blir bland annat vandring bland vulkantoppar, bad i varma källor och besök i Hobbiton men det får ni veta mer om när semestern är slut.

Råttkött, rått kött och naturreservat

I fredags var vi ute på ytterligare en utflykt med skolan. Den började med studiebesök på DOC, Department Of Conservation, så det var ett par seriösa timmar där på förmiddagen, men eftersom vi är så ohyggligt intelligenta i vår klass så överlevde vi även det. DOC är en inrättning/stiftelse/whatever som jobbar med att bevara naturreservaten på NZ och lite annat fix och trix så vi fick lära oss om deras verksamhet och syn på marknadsföring och those damn tourists. Inte för att de ogillade turister. Men naturen kommer ju först. 

Dagen avslutades med lunch på ett roligt ställe som heter Jester House. Det var ett mysigt trädgårdscafé som hade en massa roliga detaljer i trädgården och de serverade mest ekologisk mat. Det fanns även "tama" ålar i ån som gick bredvid. Jag kallar dem snarare hungriga. De var helt sjövilda och kravlade sig långt upp på land för att få maten som folk gav dem (rått kött). Inte råttkött. Utan rått kött. 

JA MÅ HON LEVA

Idag är det så att världens sötaste lilla Malin fyller 21 år och detta ska firas hela dagen, starting with champagnefrukost på hennes golv (det regnar ute). Grattis Malinini!

Smaken av sand

Vi slingrade oss iväg med vår fantastiska buss (som jag ska ta kort på någon dag) över Nya Zeelands skumpiga och ringlande vägar. Vi åkte bland annat på studiebesök hos ett kajakföretag och hörde lite om hur de arbetar och sedan plockade vi även vår egen lunch. Vi gick ut i havet när det var lågvatten och krafsade lite i sanden och plockade upp små musslor. Det fanns även mängder med sjöstjärnor som man råkade krafsa lite på med jämna mellanrum. Jag hade som tur var med mig lite egen lunch för jag smakade på musslorna och de hade väldigt spännande konsistens och smakade lite hav blandat med sand, men det var roligt att plocka sin egen mat och har man plockat den ska man fan smaka!

Vi var även i en mysig liten trädgård som hade en massa skumma konstverk, både maorikonst med träskulpturer och lite udda konst som kändes väldigt Pettson & Findus.