Finalen

Den senaste veckan har vi spenderat i klassrummet med lite olika föreläsningar, diskussioner och debatter. Bland annat delades vi in i debattlag där mitt lag skulle vara för att släppa ut giftet 1080 i naturen på Nya Zeeland. Detta för att döda alla possums och råttor. Trots att jag inte trodde det så vann vårat lag, så det var roligt.

Idag har vi även haft vår slutredovisning. Hela nästa vecka kommer ägnas åt att lyssna på resten av klassen när de redovisar sina saker. Idag var vi två grupper som blev klara. Det ska bli kul att se vad alla har hittat på för en av uppgifterna har varit att göra det på ett roligt sätt.

Förgifta eller klappa?

Regn och rusk i Windy Welly

Den senaste utflykten vi gjorde kunde inte Alexander följa med på, han stannade hemma och sökte lite jobb inför sommaren istället. Jag gillade stället skarpt så vi ska nog åka tillbaka när vi har våra tre veckor så då får han se hufvudstaden iallafall!

Wellington
Vi hade tre nätter i Nya Zeelands huvudstad. Vägen dit var den vanliga krokiga vägen mellan Nelson och färjeterminalen i Picton. Vidare på havet gungade det så det slog i båten, porslin gick sönder, bestick ramlade ner och folk spydde. Jag å andra sidan var fortfarande utslagen efter att inte ha ätit så bra så jag sov igenom hela dramat. Resten av klassen berättade dock om båtfärden från helvetet (men efter att ha varit i Thailand blir man ganska immun). Resten av båtturerna som gick den dagen blev inställda, så det var inte ett härligt väder precis. Väl i Wellington var det härliga 12 grader och pissregn kombinerat med stormliknande vind. Det var svinkallt och blött men ändå imponerade staden. Det var fullt av färgglada skulpturer på gatorna som många spelade på att det alltid är dåligt väder i Windy Welly.

Vi gick på Nya Zeelands nationalmuseum Te Papa (som tyvärr inte imponerade lika mycket som staden självt). Det var bra shopping med udda affärer och i vissa av dem kände man lukten av spännande substanser som hade rökts. Klädaffärer blandades med vintageaffärer och butiker som sålde party pills (droger som inte blivit testade än och där med är lagliga). En av kvällarna var vi ute och åt på en dålig indisk restaurang och en annan kväll var vi på baren Alice med Alice i underlandet-tema. Drinkarna serverades i tekanna och kopp och jag och Anna beställde Tea for Two. Det slutade med att vi fick den gratis eftersom de inte tog VISA för tillfället och vi hade inga kontanter, så de tjänade inte en krona på oss den gången. Jag vill ta med Alexander dit när vi är där så då tjänar de väl lite på oss. I övrigt besökte vi lite olika företag och organisationer som jobbar med att marknadsföra och utveckla Wellington som destination.

Shopping to die for!

Punakaiki

Delfinattack

Dagen efter vi var på matfestivalen blev jag, som jag gnällt om tidigare, magsjuk och spydde hela natten efter. Bilresan hem i 5-6 timmar var den värsta i mitt liv och vi fick stanna flera gånger på vägen. Det hela var väldigt mystiskt för ingen blev smittad. Jag hade måndagen på mig att vila upp mig och på tisdagen bar det iväg på nya äventyr.

Kaikoura

Vi åkte med vår vanliga skruttiga lilla buss till Kaikoura för att de som hade råd skulle åka på valsafari och delfinsimning. Jag var fortfarande lite sliten så det blev inget för mig, jag satt istället för mig själv på en bänk vid havet och väntade på att de skulle bli klara. Det var fint och soligt väder så det var ingen fara. Vi bodde på ett jättefint hotell precis vid havet.

Marlborough Sounds
Alla dagar här smälter ihop för vi gör så många utflykter och besöker så många företag men någon gång de senaste veckorna åkte vi till Marlborough Sounds. Vi övernattade i en marae och lekte lite klassiska maorilekar och fick prova en massa olika instrument de använt historiskt. Vi åkte sedan på en båttur en halvdag i marlborough sounds och där träffade vi på en flock med vilda flasknosdelfiner på 3-4 meter som fick för sig att simma med båten och leka med oss. De följde med i nästan 15 minuter tror jag, det var riktigt häftigt. Då var jag inte lika ledsen för att jag inte hade råd att simma med delfiner som några av de andra. Tyvärr hade batteriet i min kamera dött men jag ska få lite bilder av Liza någon dag så då ska jag lägga upp lite.

Ska du verkligen äta det där?

Efter ett smärre uppbrott i bloggen och livet är jag nu tillbaka på banan och har redan hunnit åka iväg på en massa äventyr. Jag backar tillbaka till dagarna efter pancake rocks, när vi åkte till en liten stad som heter Hokitika.

Wild Foods Festival
Vi åkte med våra special needs bussar i ett par timmar till vårt boende som var ett fint motell med pool och bubbelpool. Vi checkade in och åkte sedan direkt till matfestivalen en halvtimma bort. På festivalen kunde man äta allt från levande larver, hästsperma, fårhjärna- och testiklar till grillad kyckling, hembränd moonshine och goda revbensspjäll. Icke att förglömma: favoriten glass med färska jordgubbar och varm chokladsås. Jag höll mig hela dagen från att äta snuskiga saker, vilket inte var särskilt svårt. Jag gjorde det av den enkla anledningen att jag inte ville spy, men tji fick jag. De i mitt sällskap däremot åt allt möjligt konstigt och jag kände för att kräkas bara av att titta på dem. Det konstigaste jag åt var krokodil och känguru. Krokodilen smakade som en kyckling som inte kunde bestämma om den var en kyckling eller en räka fast med lite segare konsistens, ingen hit för min del men andra gillade den. Jag tyckte däremot om kängurun för den hade mörkare kött och smakade jättegott! Var man däremot sugen på larv stod de och högg i gammal rutten ved och letade efter larver som man kunde sluka levande.

På festivalen var det tradition att klä ut sig och det hölls även en utklädnadstävling. Han som tog hem priset för bästa utklädnad var utklädd till kingkong med en bur på magen där han hade en människa till fånge (sig själv). Det såg sjukt verkligt ut och jag trodde att han gick omkring och bar på en annan människa! Här kommer lite bilder på när mina kära snuskiga vänner smaskar runt bland läckerheterna.

Bra kostvanor

Det är inte rättvist att jag ska vara sjuk hela tiden. Kan inte få ner något att äta, låt mig redovisa de senaste dagarnas kost:
Torsdag: 3 skedar yoghurt till frukost. 5 bett på en baguette till lunch. Halv kaka till mellanmål.
Fredag: Halv macka till frukost. 2 kakor till lunch. 6 gafflar pasta till kvällsmat.
Lördag: 1 macka till frukost. Nästan halv baguette till lunch.
Söndag: 1 banan till frukost. 1 macka till lunch. 3 bett på en banan till kvällsmat.

Jag vet att jag är onödigt gnällig, men JAG ORKAR INTE MEEEER!

Den satt som pitten i Greta som min pappa brukar säga

En sak till...

Om 11 timmar ska jag hoppa fallskärm!

Care for some pancakes?

På torsdagen var det dags att hoppa tillbaka in i bussen och åka vidare till nästa stopp Punakaiki, also known as Pancake Rocks (det vill säga pannkaksklipporna, eller crepe roca som det heter på spanska).

Traska runt i Pannkaksklipporna

När vi kom fram till Punakaiki fick vi först lämna våra saker på vårt boende vilket denna gång var jättemysiga hus som låg mitt ute i djungeln. När man skulle gå dit på kvällen var det lätt att gå vilse och jag med mitt extremt värdelösa lokalsinne gjorde det flera gånger. Så fort vi checkat in åkte vi till Pancake Rocks, vilket är en plats vid havet där klipporna har formats häftigt av havet så det ser ut som att en massa pannkakor ligger ovanpå varandra i en stor hög. Jag tyckte att det såg ut lite som raukar men jag kanske hallucinerade, vad vet jag? Vi åkte dit för att titta på solnedgången som tydligen skulla vara väldigt fantastisk, och den var inte helt fel kan jag meddela. Vi tog även världens mest cheesy bild i solnedgången som ni ska få se snart. Vi gick runt och tittade lite och jag hittade en trappa som var mystiskt lik den trappa Frodo och Sam springer i strax innan eller efter de blir fångade av den skitstora spindeln. Här kommer lite bilder, enjoy! Just det, de gillar tydligen inte handikappade där heller.

Det går uppåt

Aktivitet nummer två under den veckan, som egentligen skedde dagen innan raftingen, var att bestiga ett. Berg. Till. Jag var inte så glad över detta då vi redan klättrat upp för Mt Arthur, gått en 4-timmarsvandring i Abel Tasman, gått upp för Centre of NZ, gått en vandring i Nelson och gått småpromenader på varenda ställe vi varit på. Vi fattar grejen, man går på Nya Zeeland! Mycket.

Så aktivitet nummer två presenteras:

Climbing Mt Robert
Vad ska jag säga? Vi gick. Uppåt. Och uppåt. Och lite till. Vår lärare Todd gick före som den hurtbulle han är och skrek diverse påhopp till oss som inte är lika snabba som alla andra. Stop slacking! Don't be lazy! Why are you resting? Lazy people.

Så det var en härlig upplevelse. Älskar att gå. Speciellt uppåt. Can't stress that enough. Men upp kom vi och fint var det och svettig blev man.

Rafting the buller

Det verkar uppenbarligen som att det blev en lite längre utcheckning än beräknat, så nu har jag en hel del att ta igen. Anledningen till utcheckningen var bland annat att jag varit iväg med skolan först i fem-sex dagar, sen spydde jag i två, sen var jag iväg i fyra till och på den vägen är det. Jag känner mig fortfarande inte riktigt hundra efter helgens magsjuke/matförgiftning/whatever men jag kör på iallafall. Jag tänkte lägga upp allting i den ordningen som jag har gjort det, och då börjar vi med:

Rafting The Buller River
Jag kan börja med att säga att det här var den hittills bästa dagen på Nya Zeeland, och jag tror det blir urbota svårt att slå den. Jag var med världens bästa klass och med världens bästa pojkvän i Murchison och svidade om till underställ, våtdräkt, vindjacka och flytväst samt sexig hjälm och intog en misstänkt lik form som michellinmannen. Vi åkte med en liten buss ner till floden och fick en lektion om hur man paddlar, vad man gör om man trillar i och en massa annat smått och gott som kan vara bra att veta. Det tog inte allt för lång tid så vi kastade oss ganska snabbt ner för floden och redan i början var den första rapiden (ställe där det är mer strömt och fluffigt och roligt). Vi hade världens bästa guide och fick bland annat prova att ställa båten upp, välta den, åka upp för en klippvägg, hoppa ner från en 3-metersklippa och flyta med i strömmen (där jag för övrigt försvann under vattnet i X antal sekunder och snurrade runt och kände på mig att nu dör jag, men det gjorde jag inte. Uppenbarligen.). Vi hade vattenkrig med de andra båtarna, flottarna, whatever de nu heter och efter många gruppansträngningar fick vi ner vår lärare Todd i vattnet.

Helt enkelt en helt fantastisk dag, och som äpple på moset, kanel på gröten eller socker på tårtan så sken solen hela dagen. Just ja, Alexander ramlade i vattnet en gång också, det var spännande! Nästa gång rapporterar jag om en trevlig bergsbestigning.

Gandalf och hoberna redo för rafting.

Ninja is checking out

Jag ska nu meddela min 5-dagars avgång. Vi kommer fara runt på västkusten av sydön i ett par dagar och även ägna oss åt flodaktiviteter. Jag kommer ta en himla massa kort, så mamma, be patient, det kommer nya kort på söndag. Under tiden kommer jag även ägna mig åt diverse ninjaaktiviteter.

Grotterier

Senaste veckorna har bjudit på en hel del regn och moln, men i söndags tittade solen fram. Då tog vi tillfället i akt och traskade bort med floden och slungade oss i lianerna. Vattnet var extremt mycket kallare den här gången än förra gången vi var där, då kände man verkligen att hösten är på gång.

Måndagens skolaktivitet var att åka iväg till en häftig kalkstensgrotta. Det var som ett helt litet palats 10 meter under jorden men tyvärr har jag en lite för dålig kamera för att få med det häftiga på bild. Det var stalagmiter och stalagtiter och man fick inte röra någonting för oljan i händerna förstör det fina så det tillslut vittrar sönder. Vi blev påpälsade med hjälmar om taket skulle ramla in. I grottan fanns det även ben från världens största, men utdöda, fågel Moa så vi körde en liten barbeque där.

Imorgon ska vi, återigen, gå upp för ett jävla berg. Det ska bli svettigt. Säkert lite fin utsikt också. Men mest svettigt. Resten av veckan bjuder på forsränning, besök i pancake rocks och Wild Food festival.

Hemma igen

Nu var det ett bra tag sen som jag uppdaterade er om vad om händer i det nya sjölandet. Anledningen är att jag varit iväg på en tvåveckors road trip runt nordön och då är internetåtkomsten minst sagt begränsad. Vår semester har som sagt bjudit på en hel del som jag skrev i det förra inlägget, så jag tänkte helt enkelt lägga upp lite bilder för att visa hur fint och roligt det varit. Som man säger; en bild säger mer än tusen ord. Hur många ord säger då 8 bilder?

Här var vi vid en jättefin strand. Då gjorde jag och Anna en liten upptäcktsfärd och hittade en massa fina klippor.

Vi stannade vid ett högt och jättehäftigt vattenfall på vägen. Alexander blev så chockad så han ramlade.

Hobbitons dörrar passade inte alla.

En natt när det regnade som tusan bodde vi på ett hostel istället för vårt vanliga tält. Där fanns det en pool som hade vatten från vulkaniska varma källor.

På vägen hem såg vi den hätigaste himlen jag någonsin sett. Vi höll nästan på att åka av vägen för man kunde inte slita ögonen från den.

På stranden hemma i Nelson.

Vad är väl camping utan pannlampa?

En attackfågel i Mt Manganui. Där surfade vi och spelade backgammon hos en kompis till Liza.