Det finns en förrädare bland oss.

Här kommer man hem till mamma och pappa och tror att allt är som vanligt. Jag var inte förberedd på något såhär traumatiskt. Tar den sedvanliga promenaden till gödselstacken, och vad hittar jag där? Jag hittar mina gamla vapendragare Stina och Grankisalomo slaktade, stympade och slängda åt frosten. Vem kan stå för sådan grymhet? Jag skrapade ihop de små delarna som kunde räddas och tog in dem i värmen. Jag har inte övergivit dem. Såhär en vecka senare är jag glad att se att de har återhämtat sig bra. De behöver fortfarande omfattande vård, men det är en bra bit på vägen - misströsta icke!

Det är en sorgens dag.