En liten hyllning

När jag slutade gymnasiet tänkte jag att nu är det slut. Jag kommer aldrig få några nya kompisar, det är slut på underbara människor. Sen började jag jobba på en restaurang, och det visade sig finnas fina människor där också. Men sen tänkte jag, sen kan det inte finnas fler. Sen började jag på KulturTurism och det visade sig finnas ungefär 27 stycken fantastiska människor som dessutom ville gå samma utbildning som jag. Tänk att få TVÅ helt otroligt bra klasser, sån tur kan man inte ha? Nu hade jag väl ändå fått min beskärda del. Nu gällde det att hålla hårt i dem för nu måste universum ha tömt ut alla bra personer. Men se på fan. Jag började min andra praktik på Lummelundagrottan och det visar sig finnas ÄNNU JÄVLA FLER fantastiska, roliga, knäppa personer som man kan samla på sig. Detta måste jag säga ger världen hopp. Kan det finnas fler bakom nästa knut? Det tror jag knappast. Nu är det slut. Men detta är en liten hyllning till alla nya människor i mitt liv. Välkomna till min dysfunktionella värld!